Allt har varit lite upp och ner just nu känns det som.
Magen har börjat jäklas med mig igen och det är inte alls roligt.

På träningen i Torsdes så tränade jag 30min sen orkade jag inte mera, kroppen sa stopp eller magen rättare sagt.

Började må illa och riktigt ont i magen samt att jag hela tiden är trött och kan inte få ner min mat...bara en liten del av den och det är rikgtigt jobbigt...
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som bäst om det ens går att beskriva.

Att vara sjuk är vell aldrig några större problem men att vara sjuk i 9månader är inte alls roligt.
Speciellt med den smärtan jag varit med om och hela tiden gå runt och tänka på vad jag gör samt äter.
Alltid komma ihåg smärtstillande och magtabletterna.

Jag vet inte hur många gånger jag gråtit mig själv till sömns pga detta.

Att jag har ett sår på insidan som det inte går att göra så mycket åt utan det beror helt och hållet på mig själv.
Jag har blivit mycket bättre efter att ha haft blödande magsår.

Det har blivit som en "skårtpa" över såret nu och för 2 veckor sedan fick jag sluta med tabletterna helt och börja äta mer normalt och se hur magen reagerade på det.

I samma veva fick jag en influensa, där jag låg och kräkte en hel del.

Enligt läkaren så bildas där en massa syra i magen då som går upp och ner som har irriterat magsåret rejält samt att man hade precis slutat med tabletterna så fanns inget som lindrade såret.
Och det tror läkaren är felet varför jag är så himla trött samt inte kan äta ordentligt utan att må illa samt inte kunna träna fullt ut som jag kunnat innan.Läkaren vill att jag ska vila i 1 vecka nu och ta tabletterna under denna veckan.

Inte dricka kaffe, läsk och äta stark mat osv.

Så jag "gör" det lättare för kroppen att komma tillbaka och på måndag ska jag få träna fullt ut igen!

Men känslan för detta är obeskrivligt, man är ledsen, besviken och arg på sig själv den mesta perioden samtidigt som man föröker att kämpa sig igenom detta. 
Det är inte den bästa kombinationen och jag undrar hur många gånger jag har tänkt på att ge upp....att jag verkligen inte orkar med detta länge.
Åka in på sjukhuset hela tiden och ta tester, ta tabletter varje dag, tänka på vad jag äter och inte stressa.Det är så himla svårt...

Det är som att man vill lägga sig i sängen och dra täcket över huvudet och hoppas på att det är bra när någon tar bort täcket!